Reseberättelse – Jens i Istanbul

Reseberättelse – Jens i Istanbul

Jens är en av KILROYs reseexperter vars största passion i livet alltid har varit att resa. Jens har hunnit med att besöka stora delar av världen från Afrikas savanner till Thailands stränder. Här kan du läsa om Jens resa i Istanbul, Turkiet! Du kan även läsa om Jens tidigare stopp på denna resa i Osaka och KoyasanKyoto och Tokyo.

Istanbul

När vi landade i Istanbul var den lokala tiden ungefär sex på kvällen, men i våra kroppar var det midnatt och på tunnelbanan gäspade vi hela vägen in till stan. Kollektivtrafiken i Istanbul går inte att jämföra med Japans, det gör nog i och för sig inget lands, men den var klart bättre än den svenska. Det var billigt, 3 lira för en resa vilket motsvarar ungefär 9 SEK, och det var smidigt. Vi tog upp vansinnigt mycket plats med våra feta väskor. Sedan traskade vi i vad som kändes som ett år fram och tillbaka längs samma gata med de förbannade väskorna på släp. Istanbulborna måste trott att vi emigrerat eller något liknande. Vi passerade hotellet säkert hundra gånger innan vi insåg var det låg någonstans. Mitt i den turisttäta delen av Istanbul finns det fler hotell än vad det finns turister och det kan vara svårt att hitta rätt bland alla hotell-, kebab- och äkta-orientaliska-mattor-skyltar.

Grand Bazaar

Istanbul är hur som helst en grymt bra stad. Det finns sevärdheter och kultur, Blå moskén, Haga Sophia och Grand Bazaar. Det finns stränder och hav, till exempel Prince´s Islands som ligger ungefär en timme med färja ut i havet från Istanbul. Det finns god mat, mycket att dricka och gigantiska gallerior. Jag och Gunnel var utmattade och jetlaggade och bestämde oss för att ta det ganska lugnt och bara göra det som föll oss in. Istanbul är en bra stad för sådant.
Vi började med Grand Bazaar. Mycket, mycket shopping för den som inte har något emot att diskutera och pruta en del. I början skruvade vi generat på oss i alla prutsituationer men efter en stund eldade åtminstone Gunnel upp sig och prutade stenhårt. En av försäljarna kallade henne till och med turkisk vilket vi bestämde oss för var en komplimang. Vanligtvis är jag impulsstyrd men vi sköt på inköpen eftersom vi visste att vi hade några dagar på oss. I slutändan fick vi tag i tre snygga kuddfodral och två löjligt stora gardiner till vårt vardagsrum. Allt som är orientaliskt är snyggt, jag inbillar mig också att det ska ge en känsla av internationell flärd. Dessutom köpte vi en askkopp, så nu kan jag (fest)röka med stil.

Varuhus som impar på brudarna

Dagen efter gick vi upp ganska tidigt med semestermått mätt. Vi försåg oss av frukostbuffén, speciellt gillade vi den färska frukten eftersom detta varit en bristvara i Japan. Luftkonditioneringen gjorde dock att man inte kunde äta frukost särskilt länge – första dagen råkade vi sätta oss precis vid ett utblås vilket inte rekommenderas om man inte klätt sig för polarforskning. Efter frukosten möttes vi upp av en guide som lämpade av oss i en stor buss. Vi bussades runt över Istanbul en stund innan vi nådde en uppsamlingsplats där massor med guider och minibussar sorterade upp oss efter språk. Eftersom vi gillar guidade turer där guiden talar ett språk vi förstår valde vi den engelska turen. Guiden var grymt professionell, det märks att Istanbul har vana av turism. Vi såg Haga Sophia, en kyrka som blev moské som blev museum. Vi såg sedan utsidan av Blå Moskén. Turister är välkomna in men inte under fredagsbönen vilken tyvärr var just när vi var där. Vi gjorde ett kort besök hos en välrenommerad matthandlare och fick kallt äppelte. Vi hittade en snygg matta i Marco Polo-stil som kostade exakt 12 000 mer än de noll kronor vi hade.
På kvällen åkte vi till ett gigantiskt varuhus. Och när jag säger gigantiskt så menar jag verkligen gigantiskt. Det var som om Åhléns city i Stockholm hade fått en storebror, en storebror som ville imponera på brudarna typ. Det fanns helt allvarligt en bergochdalbana där inne! Man kunde skjuta ankor, spela lufthockey, arkadspel, käka popcorn och massa annat. Med hjälp av Gunnels eminenta luftgevärsskytte vann vi en vackert orange jojo. Sedan åt vi kebab uppe på matvåningen. Någon shopping blev det inte, man var ju så upptagen av allt annat.

Prinsarnas öar

På lördagen åkte vi till Prince’s Islands. Namnet kommer sig av att sultanen höll alla prinsar nöjda och glada på några vackra öar en bit utanför Istanbul. Här kunde de roa sig och äta gott istället för att fundera ut lömska planer på att störta sultanen. Öarna var fina, fulla av folk och restauranger. Varenda människa i Istanbul verkade ha åkt dit för att fira helg. Och ja, vi hade trevligt men njä, så fantastiskt som vi trodde det skulle vara, det var det inte. Om man jämför öarnas hästdroskor och somriga vindar med Istanbuls intensiva trafik så är det mysiga öar. Om man däremot jämför öarna med Phi Phi Islands eller med en grillkväll längs med Dalälven för den delen, så står de sig slätt. Vi var ändå glada att vi åkte för att se dem, färjeturen var vacker. Havet utanför Istanbul är oändligt blått och förföriskt, det heter Marmarasjön. Namnet kommer från marmorn som brutits i trakten.

Kö, mer kö och motion

På söndagen var det tråkigt nog dags för hemfärd. Då fick vi nöjet att använda oss av den välfungerande kollektivtrafiken ut till flygplatsen. Dessvärre fungerar inte flygtrafiken lika bra. Köerna ringlade långa som till en konsert med något töntigt pojkband och aldrig kom man fram. När vi väl köat till incheckningen fick vi nöjet att köa till passkontrollen för att sedan springa av oss all kebab på vägen till gaten. Väl på planet var allt bra, Turkish Airways har riktigt god mat, det är nästan så man tror att kocken faktiskt är intresserad av matlagning, och vi proppade i oss för sista gången för den här resan.
Läs om Jens tidigare stopp på denna resa i Osaka och KoyasanKyoto och Tokyo.

Vill du veta mer om att resa i Istanbul?
Läs mer här
Vill du resa och ha en Personlig Reserådgivare?
Hör av dig

 

Relaterade inlägg
Contact