Reseberättelse - Jens i Japan del II: Kyoto

Reseberättelse - Jens i Japan del II: Kyoto

Jens är en av KILROYs reseexperter vars största passion i livet har alltid varit att resa. Jens har hunnit med att besöka stora delar av världen från Afrikas savanner till Thailands stränder. Här kan du läsa om Jens resa i Japan! Du kan även läsa om Jens tidigare stopp i Osaka och Koyasan och senare stopp i Tokyo på denna resa. 

Nästa stopp Kyoto

Vi anlände till Kyoto när det var som allra varmast på dagen. Hotellobbyns kyla var en oerhörd lättnad. Eftersom vi på den här turen alltid tycks anlända innan det är dags för incheckning staplade vi hela gruppens, alltså sexton stycken, ryggsäckar i en hög på golvet. De effektiva och alltid lika artiga japanerna var genast där med ett nät som de prydligt trädde runt hela högen. Jag vet inte exakt vad nätet är till för men gissar att det passar det japanska ordningssinnet.  

Kyoto är stad med tradition, här har alltid funnits geishor och grönt te. Under kriget, vilket ska läsas som Andra världskriget, bombades staden och de flesta byggnaderna förstördes så därför är husen relativt nybyggda. Även om jag absolut inte skulle kunna se det, jag tycker det mesta ser ut som taget ur en japansk saga. När kriget slutade var Kyoto en av få platser som fortfarande fungerade och därför körde man igång industrin här. Då förändrades Kyotos roll och idag är geishorna och teet blandat med textilfabriker.  

Free time i Kyoto

Resten av gruppen följde med Sonya för att kolla in en mycket känd shrine i södra Kyoto. Jag och Gunnel beslutade oss för att vi hade free-time och att vi inte var så fantastiskt förtjusta i tempel längre. Tempel är mycket vackra men när man varken talar japanska eller är en troende buddhist kan de bli tröttsamma. Hela resten av dagen spenderade vi alltså runt Kyotos center. Här finns massor av shopping, stället kryllar av japanska och kinesiska turister som kommit för att ta sig en titt i den ändlösa raden av gallerior. Men Gunnel är som en nordisk valkyria bland alla dessa nätta japanskor och själv motsvarar jag förmodligen två japaner i storlek så vi undvek klädbutikerna och gick på kalejdoskopmuseum. Det var helt otroligt! Först när vi kom in blev vi lite besvikna, det var ett litet rum där det låg kalejdoskop på bord och hyllor. Vi plockade valhänt upp ett och kikade in. Det var fantastiskt vackert. Tydligen så tävlar japanerna i kalejdoskop, konstnärer samsas med ingenjörer för att bygga ännu vackrare kalejdoskop tills ens huvud sprängs av färgerna. Några stycken spelar till och med musik när man snurrade på handtaget. Det mest vräkiga var i form av en geishas överkropp. Man tittade in i hennes bakhuvud och snurrade på en dekorativ rulle i hennes hår. Det var inte det snyggaste kalejdoskopet men förpackningen var spektakulär. Tydligen så rör sig inne i en geishas huvud inte särskilt mycket förutom vackra färger som blandas runt, runt. 

Svinigt dyrt men värt pengarna

På kvällen går vi till Yoshikawa Inn och äter tempura. Det är svinigt dyrt men väl värt pengarna. Servicen är oklanderlig på gränsen till högtidlig. Man sitter längs en bardisk runt kocken och ser på när han tillagar grönsaker, fisk och svamp. Han ler lyckligt och använder de få ord han kan på engelska till att presentera sina rätter. ”Japanese fish, lemon, lemon.” Han pekar på citronsaften i vår dipskål. Vi trivs bra men börjar snegla oroligt på klockan. Klockan åtta ska nämligen eldar tändas på bergen runt Kyoto. Eldarna föreställer olika tecken som enligt buddhistisk, eller om det är shintoistisk tro, ska ge lycka. Jag och Gunnel tycker att vi nog inte klarar oss på bara tempura, lycka är också bra. På vägen ut från restaurangen står ett helt team med snälla servitriser i bedårande kimonos och vinkar hej då. 

Dumplings till frukost

Dag två blir det dumplings till frukost på ett snabbmatställe i källaren på gallerian som hotellet ligger i. Dumplings, eller gyozi, är inte japanskt utan kinesiskt. Man kan tycka att vi borde fokusera på den japanska maten när vi är i Japan men då tycker man faktiskt förbannat fel för dumplings är sjukt gott. Vi proppar i oss, man vet aldrig när man får dumplings igen, och ger oss ut på stan. Eftersom vi sovit förbi de svala timmarna på morgonkvisten får vi nu släpa oss runt ett samurajslott i nästan fyrtiogradig värme. Här bodde förut samurajer, de gillade säkerhet väldigt mycket. Så mycket att de faktiskt gjorde två vallgravar runt sitt slott. Först en runt själva slottsområdet. Sedan kommer en mur. Innanför muren finns hus där det bodde svärdviftande samurajer. Sedan kommer en vallgrav till, ännu en mur och flera hus. Man skulle kunna tro att i husen längst in bodde den mest värdefulle samurajen, kallad shogun, men då tror man fel. Här bodde nämligen den avdankade före detta shogunen. Den verksamme shogunen bodde hellre i husen innanför den första vallgraven. Kanske var det mera macho. Slottet heter hur som helst Nijo och samurajerna har numera flyttat. 

Dagens höjdpunkt, förutom plommonbrännvinet på kvällens ”All you can eat and drink”, är den traditionella teceremonin på ett ställe som heter En. Rummet är packat med västerlänningar som febrilt viftar med solfjädrar i den stillastående luften. En japansk kvinna leder ceremonin, hon ser oförskämt fräsch ut i vit kimono och håruppsättning. Kanske känner hon inte av värmen eller så har hon en självbehärskning som inger stor respekt. Ceremonin är mycket vacker och rofylld. Åtminstone tycker Gunnel det, min fot blir så otroligt rofylld att den somnar och sedan tillbringar jag resten av tiden med att försöka vicka igång den igen. Det gröna teet smakar mycket godare än de erbarmliga gröna tepåsarna i Sverige. Vi gulpar i oss med de traditionella tre och en halv klunkarna.  

Hakone - en mysig plats

Hakone är en mysig plats. Här finns små söta butiker med souvenirer och japanska sötsaker. På SevenEleven kan man köpa all möjlig sorts sprit. Vi ber att få rekommendera Umesyu, ett japanskt plommonbrännvin – fast alkoholhalten är inte i närheten av svenskt brännvin. Vi misstänker att detta beror på att japanerna generellt verkar ha en lägre alkoholtolerans än svenskar. Gunnel passar med andra ord väldigt bra in här eftersom hon blir packad på ett glas vin och en punschpralin. Nåja, om vi lämnar drickat bakom oss, vilket vi gjorde i 25-årsåldern om man bortser från något enstaka återfall då och då, och går vidare genom staden så hamnar man snart i en uppförsbacke. Detta beror på att Hakone ligger nedanför några japanska, vackert skogsbeklädda berg. Går man en stund uppför hamnar man på vårt hotell, ett ganska traditionellt ställe med skjutdörrar och varma bad som tappas upp från den närbelägna vulkanen Owakudani.

Japanskt till middag

På kvällen serveras vi en japansk middag med en mängd små skålar med olika sorters mat. Tofu är mycket populärt här, dessvärre har vi inte fallit för dess charm och byter alltså all tofu mot sashimi hos gruppens vegetarian – Jack. Tack Jack! Sashimin är för övrigt himmelsk. Jag äter min, Jacks och Gunnels. Gunnel som överdoserat sin mängd av rå fisk håller sig just nu till lagad mat i den mån det går så hon går lös på svampen. Vi sitter på golvet och äter vilket passar utmärkt för en japan med vanan inne, vår grupp sitter dock böjda som räkor med benen spretande åt alla håll. Att äta sladdrig tofu med pinnar ihopkrupen på golvet är som att försöka pilla in ett bowlingklot i näsan. Förbannat svårt. Kvällen slutar med att vi alla sitter ganska fulla i Chris och Rachels rum och snackar. Jag och Gunnel får mer och mer problem med engelskan ju mer vi dricker och lallar efter en stund tillbaka till vårt rum. 

Men nu har jag egentligen gått handlingarna i förväg, innan middagen åkte vi nämligen till vulkanen. Turen leddes denna gång inte av en lokal guide utan av en vilt babblande Sonya som försökte klämma in allt hon visste på den korta promenaden. Vi vet egentligen inte exakt vart vi var för vi förflyttade oss medelst fötter, båt och linbana och tappade ganska fort orienteringen. Först gick vi i alla fall genom en mysig cederallé. Enligt Sonya var den dock inte så mysig för bara några hundra år sedan. Här färdades nämligen fienderna till den första samuraj-shogunen. Innan honom hade shogunen alltid varit en aristokrat medan samurajerna var krigare som skyddade shogunen, kejsaren eller andra feodalherrar. Den här killen ledsnade på det upplägget, slog ner alla andra och enade Japan. Sedan ärvdes shogunatet inom hans familj tills de några hundra år senare, på 1800-talet, frivilligt återlämnade makten till kejsaren och shogunatet upphörde. Denna förste samurajshogun var inte bara brutal och duktig med svärdet, han var smart också. Genom att i sina krig ta gisslan från alla rika och mäktiga familjer han ramlade över, transportera dem till Tokyo och sedan tvinga deras familjer att sörja för dem dränerade han Japans styrande feodalherrar på pengar och kraft. Tydligen härstammar Tokyos nöjeskvarter från denna tid eftersom gisslan hade tråkigt och behövde roa sig. 

Åka piratskepp

Sedan åkte vi båt. Inte vilken båt som helst utan ett tjusigt träskepp som sades vara ett piratskepp. Det ställde vi oss dock skeptiska till, i sådana fall var det de mest välordnade och välputsade piraterna i världshistorien. Fast om det är några pirater som skulle vara just det är det förmodligen japanska pirater, de är så välorganiserade och uppsnofsade att man ständigt känner sig som en svettig elefant som klampar runt i deras välordnade land. Sjöbrisen, för det var en stor insjö vi gled runt på, svalkade oss och utsikten var fin. När vi gick iland bytte vi transportmedel, en linbana tog oss upp till vulkanens topp. Eller ja, inte riktigt för på vulkanens topp ligger en krater fylld med lava, inte sådär jättemysig att gå runt i.  

Istället stod vi en bit under. Här bolmade svavelröken från japanernas vulkanventiler som de stoppat ner i marken för att lätta på den aktiva vulkanens tryck. Det fanns butiker, utsikt och svarta ägg. De kokar äggen direkt i vulkanens bubblande, gråa vatten. Äggen svartnar av svavlet i vattnet. För några år sedan fick turisterna för sig att de svarta äggen ska ge sju års längre liv så väldigt många människor köper dem och står och proppar i sig. Jag gillar inte kokt ägg och behöver inte bli överdrivet gammal heller så jag hoppade äggen. Gunnel däremot provade ett, hon sa att det smakade kokt ägg. För säkerhets skull köpte vi också en svart glass, ifall att äggens magiska kraft inte skulle räcka.  

Läs om Jens tidigare stopp i Osaka och Koyasan samt senare stopp i Tokyo på denna resa.   

Vill du veta mer om att resa i Japan
Läs mer här
Är du nyfiken på att studera i Japan
Läs mer här
Vill du resa och ha en Personlig Reserådgivare?
Hör av dig

 

Relaterade inlägg
Kontakt